| |
Spår...
Liv börjar där rädsla slutar...
M
irrfärder på planeten
|
| |
Före 2026
|
| |
Slutet av maj 2026
En resa utan brådska — genom ett Sverige få ser
Stockholm ↔ Ängelholm i slutet av maj... Det handlar inte om att komma fram. Det handlar om vägen dit — de smala länsvägar som slingrar sig förbi sjöar och herrgårdar, genom tyst inland slingrande i kuperad skog. Där skogen plötsligt glesnar och himlen känns dubbelt så stor.
Motorcykeln är verktyget. Södermanlands slättlandskap, Tivedens mörka granskog, Vätterns blänkande strand i majmorgonljus, Hallands rullande kullar — det är inte platser man passerar, det är platser man känner.
Målet är att röra sig i ett tempo där allt hinner sjunka in. Att hitta de vägar som finns kvar för de som letar, med smultronställen som caféer etc. Sverige är vackrast från vägar som inte heter E...
|
| |
Dag 1: Den blomstertid nu kommer"... (Klicka)
|
Dag 1 Tar mig ut via Södertälje på väg 57, sedan vidare mot Strängnäs. Svänger av och åker igenom Södermanland på små länsvägar som slingrar sig förbi sjöar och herrgårdar. Därifrån mot Örebro men svänger av söderut via Stora Sundby och Kumla mot Laxå — det är här det börjar bli riktigt bra. Väg 205 tar mig in i Tivedens nationalpark, en smal skogsväg med mossbeklädda granar och stenblock.Från Tiveden kör jag väg 64 och 202 västerut mot Karlsborg vid Vätterns norra spets. Den sista biten längs Göta kanal på väg 195 är en platt, tom landsvägsdröm ...
|
| |
Dag 2: Med lust och fägring stor"... (Klicka)
|
Dag 2 Karlsborg till Ängelholm. Jag vaknar vid Göta kanal med Vätterns stålblå yta utanför fönstret. Tankar motorcykeln innan jag lämnar Karlsborg — det är glest med service längs de vägar jag planerat.
Söderut på väg 195 längs Vätterns västra strand är precis så bra som jag hoppats. Vägen slingrar sig tätt längs sjön med vattnet blixtrande till höger mellan trädstammarna — inga lastbilar, inget brus, bara jag och asfalten och Sveriges näst största sjö i majmorgonljus. Hjo är mitt första riktiga stopp. Jag parkerar vid hamnen och tar morgonfikat på Guldkanten, hembakade bullar med utsikt rakt ut mot Vättern. En av Sveriges bäst bevarade trästäder.
Från Bankeryd svänger jag av västerut, resan skiftar karaktär. Vägen mot Bottnaryd är smal och lugn — stenmurar längs åkerkanter, röda stugor, granskog som sluttar mot blänkande småsjöar. Jag möter kanske en traktor eller en kossa - kanske ingen alls. Det är tyst på ett sätt som bara Sveriges inland kan vara tyst, och det är precis det jag är ute efter. Efter Svenljunga blir terrängen lite mer kuperad och kurvig — Ténéré 700:n är i sitt esse och jag känner att jag äntligen kör motorcykel på riktigt. När jag passerar in i Halland mot Torup händer något med sikten. Den vidgas. Skogen glesnar, kullarna rundas av och himlen känns dubbelt så stor. Åkrar, lövlundar, gårdar och rapsfält som lyser gult i majsolen. Jag rullar söderut i ett tempo där allt hinner sjunka in.
När jag till slut kliver av i Ängelholm och tar av hjälmen har jag kört genom ett Sverige de flesta aldrig ser från motorvägen. Precis som jag ville ...
|
| |
Å norrut igen...
Ängelholm → Stockholm ...
Nu centrala Småland, öster om Vättern, genom Östergörland och Södermanland.
|
| |
5:e jan Uttaradit to White Temple in Chiang Rai...
Bland bergskedjor i nordligaste Thailand ...
|
